Lola Preiss
28 April 1945, Malmö
Ett foto från Malmö taget den 28 april som klipptes ut ur en svenskt tidning. Lola Preiss syns i bildens vänstra hörna. Det står på polska Frihet!!!, Fria människor. Foto hade rest med Lola världen runt. Först till Eretz Israel och därefter till lägret på Cypern och igen till Israel och slutligen till Kanada. I de svenska dokumenten som jag hittade i Riksarkivet står det mycket lite om Lola Preiss och om hennes korta vistelse i Sverige, 28 april 1945 - 24 januari 1947. Tillsammans - 21 månader. Det framgår att hennes far hette Motel och hennes mor Rozalia. Hon var född 27 september 1928 i Krakow. 11 år gammal skulle hon börja i 5 klass när andra världskriget började den 1 september 1939. Hennes två äldre bröder hette Sigge och Moniek mördades under Förintelsen fick jag nyligen veta av Lola Preiss.
September 1928, Kraków - Polen.
Lola Preis föddes den 27 september 1928 i Kraków. 11 år gammal skulle hon börja i 5:e klass när andra världskriget började den 1 september 1939. När Krakówgetto bildades 1940, flydde hela familjen till Staszów, en liten stad 60 km från Kielce. När tyskarna började likvidera Staszówgetto sommaren 1942, hade hela familjen Preiss gått och gömt sig i ett förberett gömställe som de var tvungna att överge. Därefter blev Lola och hennes två bröder slavarbetare i amunitionsfabriken Hasag i Kielce. Därifrån hade Lola Preiss förflyttats till koncentrationslägret Ravensbrück, 80 km norr om Berlin. Den 26 april 1945 hämtades hon av Vita bussar och kördes till gränsstaden Padborg och därefter till Malmö.
6 September 1939, Kraków.
Den 6 september ockuperade Nazityskland Kraków som de ansåg vara en urdeustche Stadt, urtysk stad. Staden fick från den 13 november 1939, status av en huvudstad i Generalguvernementet. Högste befattningshavare i Generalguvernementet var generalguvernören, Hans Frank. 11 år gammal skulle Lola Preiss börja i 5:e klass när andra världskriget började den 1 september 1939. I Generalguvernementet hade all undervisning i polska skolor förbjudits.
Hösten 1939 bodde över 60 000 judar i Kraków. Den 18 maj 1940 meddelade chefen för Krakow-distriktet, Otto Wächter, att den 15 augusti fick endast 15 000 vara kvar i Kraków. Det gällde enbart judiska anställda och deras familjer. Resten av judarna var tvungna att lämna staden. Familjen Preiss var en av de som kunde stanna.
1940-1941, Kraków, Polen
Den 3 mars 1941 skulle alla judar som lagligen bodde i Kraków flytta till ett särskilt judiskt bostadsområde (läs gettot). De tyska ockupanterna skapade gettot i Podgórze, den delen av Kraków som låg på andra sidan av Wisla floden. Byggandet av muren startade ett år efter att Kraków ockuperades. Det speciella med den över 3 meter höga muren var att den var försedd med karakteristisk arkad, som påminde i formen om judiska gravstenar - matzeva.
Enbart få gator i stadsdelen Podgórze avdelades till gettot med 320 fastigheter, vanligtvis envåningshus. Innan gettot etablerades hade enbart 3 000 bott inom detta område. Nu blev det en plats för cirka 17 000. Det beräknades att det bara fanns 2 kvadratmeter per person. Krakóws getto var ett av de större judiska getton som upprättades av Nazityskland i Generalguvernementet. Gettot som hade som mest omkring 20 000 invånare existerade i två år, från mars 1941 till mars 1943 då det likviderades av nazisterna.
Mars 1941 - Mars 1943, Krakow getto och likvidation av gettot
Krakóws getto var ett av de större judiska getton som upprättades av Nazityskland i Generalguvernementet under andra världskriget. Gettot som hade som mest 20 000 invånare existerade i två år, från mars 1941 till mars 1943.
Roman Polańskis föräldrar deporterades från Kraków getto. Hans far överlevde koncentrationslägret Mauthausen, men hans mor dog i Auschwitz. Polański själv, då 10 år gammal flydde från Krakóws getto och överlevde kriget med hjälp av falsk identitet.
Den 13 och mars 1943 kom SS-trupper in i Krakówgetto. Judarna förflyttade till Płaszów-lägret eller deporterades till dödslägret Auschwitz där de mördades.
1940-1942, Staszów.
Från Krakow lyckades samtliga i familjen Preiss ta sig till Staszów, 120 km från Kraków. Lolas farfar hade i Staszów en stor järnhandel och en intilliggande bostad. Staszów ansågs vara en av de platser i Polen som var "säkrare" för judar. Staden ligger i Kielce-distrikt i sydvästra Polen. År 1931 bestod det judiska samfundet av 4 800 personer - drygt hälften av stadens befolkning.
Tyskarna ockuperade staden den 7–8 september 1939. Många judiska flyktingar flydde till Staszów från andra områden bl.a. från staden Chmielnik (där bodde bl.a. Jakub Sylmans familj Sylman och Frydmans. Judarna i Staszów stängdes in i gettot i juni 1942 medan gettot i Chmielnik skapades redan i April 1941.
November 1942, Staszów
Staden Staszów tömdes successivt på judar. Kvällen före Svarta söndagen, 8 november 1942, beordrade Obersturmfuehrer Schild alla judar att vara på torget klockan åtta på morgonen. En del judar från Staszów flydde under natten och gömde sig i skogarna i närheten. På morgonen den 8 november samlades cirka 5 000 judar på torget. I byn Niziny, 9 km från Staszów, grävdes en massgrav och där sköts ihjäl 740 judar från Staszów. Detta händelse var rätt så ovanlig för tyskarna, efter att dödslägren byggdes hade man slutat med "Holocaust by bullets" dvs arkebusering. Lolas bröder och föräldrar gömde sig och överlevde den Stora Aktionen i Staszów.
Nu fanns det kvar i staden enbart de judar som arbetade för tyskarna i ett jordbrukskollektiv och i en liten verkstad som sydde tyska uniformer. Alla andra judar i Staszów var borta och i samhället bodde nu endast polacker. Lolas föräldrar och farföräldrar fick anställning i de ovannämnda verksamheterna. Lola och hennes bröder ansåg att det inte fanns chans att gömma sig längre. De anmälde sig då hos lokala polisen som frivilliga för att arbeta i Hasag. Alla syskon hamnade direkt i fångenskap och blev slavarbetare. Bröderna dog i fångenskapen. Lola Preiss fick aldrig återse sina föräldrar.
November 1942, Kielce-Hasag
Efter den Stora Aktionen i Staszów fanns där enbart judar som arbetade för tyskarna i ett jordbrukskollektiv och en liten verkstad som sydde tyska uniformer. Alla andra judar i Staszów var borta och i samhället bodde nu enbart polacker. Lola och hennes bröder ansåg att det inte fanns en chans att gömma sig längre och anmälde sig hos lokala polisen som frivilliga för att arbeta i Hasag. Alla syskon hamnade direkt i fångenskap och slavarbete. Lolas bröder dog i fångenskapen. På bilden en förpackning av HASAG-tillverkad ammunition.
Januari 1945, Kielce - Ravensbrück
När Röda armén närmade sig Kielce stängde Hasag sin fabrik där och kvinnorna förflyttades till lägret i Ravensbrück. Detta läger var nazisternas största koncentrationsläger avsedd enbart för kvinnor. Dit fördes kvinnor från hela Europa av olika anledningar. Ravensbrück var ett arbetsläger. Kvinnorna byggde vägar, lossade järnvägsvagnar, arbetade i jordbruket, på fabriker, både i och utanför lägret. I lägret fanns skrädderier, skomakeri, väveri och pälsverkstad. Siemens hade en jättestor fabrik, alldeles utanför grindarna till Ravensbrück, där man tillverkade finmekaniska delar till flygplan.
Cirka 132 000 kvinnor och barn var inspärrade i Ravensbrück. Många av dem dog av undernäring, misshandel, avrättningar, sjukdomar på grund av grymma medicinska experiment. I slutet av 1944 byggde nazisterna en gaskammare i Ravensbrück där nära sextusen kvinnor mördades.
25 - 26 april 1945, Ravensbrück - Padborg
Lola Preiss berättade hur hon valdes till de sista transporterna: man valde bara unga och friska! Därför kom jag med.
Lola berättade att hon kom med den sista konvojen av Vita bussar som anlände till Ravensbrück den 25 april. Under en samling framför barackerna utropades Lola Preiss fångnummer. Lola steg åt sidan. Senare berättade hon att de fortsättningsvis var inte helt klara på vart de skulle. Mot friheten eller mot döden? Denna dag tog Vita buss konvojen 706 franska, belgiska, nederländska och även polska kvinnor från Ravensbrücklägret. Röda korsets konvoj bestod av danska ambulanser och lastbilar från internationella Röda Korset. Konvojen delade sig därefter i två delar. I Padborg, dit de båda konvojerna anlände den 26 april, fick Lola veta att den andra konvojen hade beskjutits av de allierades jägarflyg. Ett 10-tal dödades och ett tretiotal blev allvarligt skadade. Det slutgiltiga dödstalet blev 25 personer.
25 - 28 April 1945, Padborg - Malmö
De Vita bussarna anlände efter två dagar till gränsstaden Padborg, Danmark. Där låg den stora mottagarstationen i vilken många av fångarna fick mat, kläder och läkarhjälp innan vidare transport till Köpenhamn. Resan till Sverige gick med färja från Köpenhamn till Malmö där Länsstyrelsen och Civilförsvaret tog över. Vid ankomsten till Sverige passerade alla en karantän.
Det var totalt 23 förläggningar, de flesta i Malmöhus län, med 11 000 sängplatser. Ambulerande hälsocentraler, i stort sett bemannade av norska och danska läkare och sjuksköterskor som själva hade flytt från kriget, tog hand om de före detta fångarna. Det var den 28 april 1945 som Lola Preiss steg iland i Malmö. Här den skrattande flickan i mitten av bilden.
Maj - juni 1945.
Efter att ha stigit i land i Malmö och efter en tre veckors karantän i södra Sverige hade Lola Preiss kommit till en judisk familj i Gränna, vid Vättern. Därifrån, efter ett par veckor hade hon skickats vidare till lägret i Forsbacka. I Forsbacka lägret fanns ett slags kontor med flera anställda judiska män och kvinnor. En av de, Uri, en israelisk shaliach, ett slags sändebud, försökte hjälpa Lola att lokalisera eller egentligen ta reda på eventuella överlevande från Lolas familj, t.ex. hennes föräldrar, syskon eller kusiner. Lola Preiss, andra från höger sittande på marken.
Våren - Sommaren 1946, Forsbacka
De flesta av de 70 flickor i Forsbacka bestämde sig att resa till Eretz Israel (Brittiska Mandatet Palestina). Även Lola Preiss ansökte om ett främlingspass. Det var 21 augusti 1946. I ansökan till Polismyndigheten stod det att hon bodde på Forsbacka Internatskola (nära Gävle) och hade ett väntande arbete i Borås textilfabrik med arvode på 48 kr i veckan. Enligt polisdata var Lola 153 cm, hårfärgen var ljusbrun och ögon var bruna. Hennes näsa var rak och ansikte oval.
1946, Forsbacka
De flesta av de 70 flickor i Forsbacka bestämde sig att resa till Eretz Israel, dåvarande Brittiska Mandatet Palestina. Alla skulle skaffa sig ett passfoto. Det är dock oklart om de 70 flickorna åkte till fotografen i Gävle eller om det var Forsbackas egen ateljéfotograf som tog deras passfoton för de sökta främlingspassen. Faktum är att fotografen blev förtjust i den 18 år gamla Lola och gjorde stora förstoringar av passbilden som han gav till henne. Bilden hamnade på en anslagstavlan i lägret och det var där som David Ben-Gurion, Israels första premiärminister, stannade till, förtjust i fotot.
Hösten 1946.
De från Förintelsens överlevande ungdomarna, flickorna från Forsbackalägret och pojkarna från Furudal-lägret. På bilden i den nedersta raden, är Lola den tredje från vänster och Jakub Sylman, hennes pojkvän och senare man, är den andra från höger. I januari 1947 reste de tillsammans med fartyget S/S Ulua till Eretz Israel, dåvarande Brittiska Mandatet Palestina.
24 januari 1947, Trelleborg hamn
Samtidigt som S/S Ulua anlöpte till Trelleborgs hamn kom Förintelsens Överlevande som ville åka till Eretz Israel dåvarande Brittiska Mandatet Palestina. De kom till Trelleborg med både bussar och med ett chartrat tåg från Gävle. SJ vagnar rullades in i hamnområdet precis vid kajen där S/S Ulua låg. De som skulle med S/S Ulua var huvudsakligen judar som Sverige tog emot genom UNRRA aktionen, Vita båtar, och från Ravensbrück med Vita bussar strax innan.
Februari 1947, Medelhavet
Förintelsens Överlevande ombord på S/S Ulua på väg till Eretz Israel dåvarande Brittiska Mandatet Palestina. Fotot taget troligen under resan genom Medelhavet.
28 februari 1947, S/S Haim Arlozorov, tidigare S/S Ulua utanför Haifa
Förintelsens Överlevande ombord på S/S Haim Arlozorov. Nära den israeliska kusten tog ner Hondurasflaggan och hissade den israeliska med Magen David dvs med den blåa David stjärnan. Två brittiska minsvepare och ett antal jägare följde de överlevandes båt i flera timmar och närmade sig S/S Arlosorov från aktern. De lyckades att sätta ombord två officerare och tio brittiska marinsoldater. När britterna kom ombord försökte de att ta sig fram mot bryggan. Judarna, bl.a. Lola Preiss pojkvän, Jakob Sylman med flera från Furudal-lägret satte motstånd och pressade samtliga marinsoldater in i vattnet och tillfångatog de återstående. HMS Chieftan och en polisbåt från Haifa plockade samtliga från vattnet.
28 februari 1947, S/S Haim Arlozorov (tid. S/S Ulua) vid Bat Galim i Haifa.
En brittisk jagare lyckades borda Haim Arlozorov och skickade 18 marinsoldater ombord. Britterna hade skarpladdade vapen och sköt varningsskott i luften. Under allt detta närmade sig Haim Arlozorov stranden och 14 överlevande hoppade överbord och började simma mot stranden men de fångades av britterna. Därefter så grundstötte man avsiktligt fartyget mittemot Bat-Galim-stranden. Slutstriden ombord varade i cirka tre timmar. Cirka 30 judar och 12 brittiska soldater skadades.
28 februari 1947, Haifa hamnen
Förintelsens överlevande som tillfångatogs på fartyget S/S Haim Arlozorov överförs i Haifa hamnen till ett brittiskt fängelsefartyg för deportation till ett fångläger på Cypern. Kränkta överlevande visar missnöje med behandlingen. En del av de sårade i strid med britterna fördes ironiskt nog i boskapsvagnar till Atlit lägret.
28 februari 1947, Haifa hamnen - Atlit läger
De flest av Förintelsens överlevande som tillfångatogs på fartyget S/S Haim Arlozorov överfördes i Haifa hamnen till ett brittiskt fängelsefartyg för deportation till ett fångläger på Cypern. En del av de sårade i strid med britterna fördes ironiskt nog i boskapsvagnar till Atlit lägret. Fotot taget vid ett annat tillfälle.
1947-1948, Cypern läger nr. 66
De från Förintelsens överlevande ungdomarna, flickorna från Forsbacka och pojkarna från Furudal vilka i januari 1947 lämnade Sverige för att bygga upp landet Israel. Lola Preiss och Jakob Sylman är markerade på fotot.
1948-1948, Israel
De från Förintelsens överlevande ungdomarna, Lola Preiss från Kraków och Jakob Sylman från Chmielnik i Polen.
De träffades i Forsbackalägret 1946. De kom 1948 från det brittiska interneringslägret på Cypern och gifte sig i Israel. På fotot syns Lola Preiss och Jakob Sylman i den israeliska arméns, IDF:s uniform.